Glasfusing

Människor har i alla tider fascinerats av glas, vi har alla en eller annan relation till detta mystiska material. Min relation till glaskonst började ta form när jag tog emot möjligheten att själv arbeta med glasfusing och slumping vid samma tid som jag byggde upp min keramikverkstad för ca. 10 år sedan.

Historien om glas är lika gammal som de gamla Faraonerna. De gjorde det möjligt för glaskonsten att utvecklas för ca.5-6000 år sedan. Emalj, som också är glas- smält på metall har många provat i skolans slöjd eller bildlektioner. Svårigheten med att få hållbara resultat i glaskonst ligger i avsvalningsprocessen, den måste ske under kontrollerade former för att inte spricka. Sedan 60 talet har konstnärer och forskare arbetat med att utveckla den automatik som styr ugnarna och numera är tekniken och kunnandet så pass utbrett att var och en som vill, kan ägna sig åt denna sköna konstform.

När det kommer till skapande och inspiration, så är glas en gåva. Det är omedelbart och tydligt till sin natur. Jag brukar ”värma upp” med en stund i glasverkstan för att stilla mig inför arbetet vid drejskivan eller kavaletten. Det är lätt att varva ner när man sitter med alla de vackra  färgerna, lägger en mosaik som kanske blir en vacker transparent tavla att hänga i fönstret eller ett smycke att ha runt halsen eller ge till någon man tycker om.